|
URSPRUNGSLAND/HEMLAND:
Storbritannien
ANVÄNDNINGSOMRÅDE: Långsamt drivande hund
BAKGRUND/ÄNDAMÅL:
Basset Hound härstammar från franska, lågbenta drivande hundar
vilka förr användes i pack. Rasen härstammar främst från basset
artesién normand och inkorsning av blodhund.
År 1866 importerades de två första exemplaren av rasen basset
artésien normand från Frankrike till England. Hundarna kallades
Basset och Belle och år 1867 blev de föräldrar till den första
kullen av rasen i England. En Sir Everett Millais startade sin
första uppfödning med en fransk hane kallad Model, från greve le
Couteulx de Canteleu. Model ställdes ut första gången år 1875.
Men det var en samtida hund, Fino de Paris, även den från
Couteulx, som kom att ligga till grund för den engelska rasen
basset hound. Det var avancerad inavel som företogs med Fino de
Paris och hans avkommor. Den ledde tjugo år senare till så
tveksamma resultat att Millais 1892 bestämde sig att rasen
behövde tillskott av helt nytt blod, det var då den beryktade
inkorsningen med blodhund skedde. Millais skapade rasen basset
hound av resultatet från den korsningen. Syftet med denna
korsparning var att få fram en långsamt drivande hund med
absolut bästa spårförmåga. Försöket föll väl ut och rasen
etablerades snabbt i England. Idag är basset hound en numerärt
stor ras i England med upp till 200 anmälda hundar på de största
Engelska utställningarna.
Först år 1958 kom rasen till Sverige. Här möttes den
inledningsvis med ett visst motstånd men blev efterhand alltmer
uppskattad som en trevlig familjehund.
Idag registreras ca 100-120 valpar per år.
Användningen är huvudsakligen till sällskap. Den används dock
också som en förträfflig eftersökshund med sitt goda luktsinne
som den ärvt från Blodhunden.
Jaktinstinkten finns fortfarande kvar hos många av
rasrepresentanterna vilket gör att en del av dem används i
praktiskt jakt här i Sverige. Ett fåtal Basset Hounds startar
även på drevprov.
HELHETSINTRYCK:
Basset Hound skall vara en välbalanserad, lågbent drivande hund
med påtaglig substans och full av kvalitet. En viss mängd löst
liggande hud är önskvärt.
UPPFÖRANDE/ KARAKTÄR:
Basset hound är en härdig drevhund med gamla anor vilken
besitter instinkten att jaga i flock (packhound). Rasen har
djupt, klangfullt skall och stor uthållighet i markerna.
Temperamentet skall vara lugnt, aldrig aggressivt eller
undfallande.
Rasen skall vara tillgiven.
Kommentar:
Det är av yttersta vikt att en Basset Hound ger ett första
intryck av tyngd, massa och en ovanlig längd i kroppen. Det lösa
skinnet och de långa öronen skall också vara det första som man
fäster uppmärksamheten på.
En Basset Hound är en relativt stor och tung hund i förhållande
till sin mankhöjd. Den skall ha en mycket kraftig benstomme och
den karakteristiska klotformiga s.k. äppelrumpan.
Sammanfattningsvis menar vi att en Basset Hound är en lång hund
där överlinje och underlinje är totalt parallella med
markplanet. Detta innebär att en basset hound skall ha en
myckenhet av ljumskskinn för att få den rätta silhuetten.
Storlek och tyngd hör ihop. Basset Hounds som tidigare
premierades med ett andra pris i kvalitet för att de var för
lätta och rörde sig med en drive utan tyngd i steget premieras i
dag allt för högt.
Rörelserna skall vara absolut sunda men hastighet och avspark
skall ej premieras före ett väl avvägt, balanserat och långt
steg.
Rasens mentalitet skall vara genomgående otroligt vänlig och om
detta får aldrig råda tvivel. En Basset Hound får aldrig verka
nervös eller skygg. Dessvärre har på senare år uppmärksammats en
del hundar med tvivelaktig mentalitet. Dåligt mentalitet är ett
mycket allvarligt fel för Basset Hound och varje tendens till
avvikelse skall medföra prissänkning.
Till sist önskar vi att domarna fäster mer uppmärksamhet vid god
könsprägel.
Skallparti: Skallen skall vara välvd, måttligt bred över
pannan och gradvis
avsmalna mot nospartiet. Nackknölen skall vara framträdande.
Stop: Stopet skall vara svagt markerat.
Nostryffel: Nostryffeln skall vara stor med vida
näsborrar. Den får nå framför läpparna och skall vara fullt
svartpigmenterad utom hos ljust tecknade hundar, där den får
vara mörkt eller ljust leverbrun.
Nosparti: Nospartiets helhetsintryck skall vara
välmejslat men får inte vara snipigt.
Läppar: Överläpparna skall påtagligt täcka underläpparna.
Kommentar:
För att erhålla det korrekta uttrycket är av yttersta vikt att
hjässan och nosryggens linjer är nästan parallella med varandra.
Problem märks idag med fallande bakskallar.
Nackknölen skall framträda mycket tydligt.
Huvudet skall markera absolut tydlig könsprägel.
Uttrycket på en Basset Hound skall ge intrycket av absolut
trygghet och vänlighet. Finns det minsta tvivel om att hunden
inte är det goaste och vänligaste som skapats skall detta ej
medföra ett högt kvalitetspris. När man tager ett Basset Hound
huvud i sina händer skall ett automatiskt lugn infinna sig hos
åskådaren, som om tiden stod still.
Käkar/tänder: Käkarna skall vara kraftiga med perfekt
jämnt och komplett
saxbett.
Kommentar:
Bettet skall vara saxbett. I övrigt kan sägas att rasen ej har
några större problem med bett eller tandförluster. Ett underbett
skall medföra prissänkning som hos andra normalnosade raser.
Problem med för smala underkäkar, trots ett för övrigt korrekt
bett, har numera uppträtt i rasen under de senaste åren.
Tångbett är en ringa avvikelse.
Ögon: Ögonen skall vara rombformade, varken framträdande
eller för djupt liggande. De skall vara mörka men får tona mot
mellan-brunt hos ljust tecknade hundar. Ljusa eller gula ögon är
inte önskvärt.
Uttrycket skall vara lugnt och allvarligt. Det röda i nedre
ögonlocket kan synas. Det får dock inte vara fram- trädande.
Kommentar:
Som tidigare nämnts är uttrycket en stor poäng hos rasen. Lugnt,
harmoniskt och absolut vänligt.
Problem med för ljusa ögon finns och visst strävar alla efter så
mörka ögon som möjligt, men de ljust gula och vita hundarna har
ofta en ögonfärg som tonar mot hundens övriga färg.
Problem med för öppna ögon är stort, ofta kombinerat med att
undre ögonlocken viker sig utåt. Dessa ögon är vanligtvis
irriterade med olika grad av framfall på tredje ögonlocken. Dock
kan vi acceptera något hängande nedre ögonlock så länge ögonen
ser friska ut. När hunden har sitt huvud nedsänkt kan
huvudrynkorna dölja ögonen, men när man tar hundens huvud i sina
händer ska hela ögat framträda. Det är även viktigt att ögonen
är symmetriska i formen sinsemellan.
Viktigt är också att hunden ej har små stickiga ögon som ej ger
det lugna och "goa" uttryck som rasen ska ha.
Öron: Öronen skall vara lågt ansatta, strax under
ögonlinjen. De skall
vara långa, och väl nå förbi nosspetsen på ett nosparti av
korrekt längd, dock utan överdrifter. Öronen skall vara smala i
hela sin längd och väl inrullade. De skall vara mycket mjuka
och tunna.
Kommentar:
Öronen hos en Basset Hound är en mycket viktig detalj. Det
påverkar oerhört det vänliga uttrycket. De lågt ansatta öronen
med en sammetsmjuk struktur och en korrekt inåtrullning bidrager
till det milda uttrycket.
Det står i standarden att öronen skall nå minst fram till
nosspetsen och det kan här noteras att de flesta hundar som har
tillräckligt med löst skinn, har öron som med betydliga
centimeter överstiger detta mått.
Ett tjockt platt öra ger ett "fånigt" och inte mjukt intryck.
Hals: Halsen skall vara muskulös, tämligen lång och med
väl
markerad nackböj och uttalade men inte överdrivna hakpåsar.
Kommentar:
På grund av längden i kroppen hos rasen, kan vi ställa krav på
halslängd.
För korta halsar är ett förekommande fel, men tittar man till
ordentligt så förekommer dessa ofta hos hundar som är korta och
kompakta i kroppen eller har framskjutna skuldror, vilket ju ej
är att premiera.
En hanhund kan gärna ha en kraftig nackmarkering.
Kombinationen av hals och resning förekommer ofta i
kritikskrivning av hund. När det gäller denna ras är det inte
nödvändigt att ställa krav på resning, då detta ej ligger i
rasens natur.
S. k. dewlaps under hakan tycker vi om då detta förekommer på
hundar med gott om skinn, lågt ansatta och långa öron.
Kropp: Kroppen skall vara lång och alltigenom djup.
Höjden skall vara ungefär densamma vid manke och höftbensknölar,
dock kan välvningen över länden ligga något högre.
Rygg: Ryggen skall vara plan och tämligen bred. Från
manke till länd skall den inte vara överdrivet lång.
Bröstkorg: Förbröstet skall vara väl markerat men bröstet
skall varken vara smalt eller överdrivet djupt. Bröstkorgen
skall vara väl rundad och utvecklad, utan kantighet och med
långa bakre revben.
Kommentar:
En Basset Hound är en lågställd och lång hund. Den får aldrig
bli för kort. Längden på hunden ska sitta i bröstkorgen och inte
i länden.
Över- och underlinje skall vara totalt parallella med
markplanet. Detta innebär att en Basset Hound skall ha en
myckenhet av ljumskskinn för att få den rätta silhuetten.
Det förekommer ofta hundar som är överbyggda/bakhöga, detta
beror vanligtvis på knappa bakbensvinklar vilket ej är att
premiera.
Bröstkorgens storlek och form är mycket viktigt för rasen.
Hunden ska ha korrekt välvda revben med en korrekt rundad
botten. Längden på bröstkorgen är av vikt och ska ge hunden dess
karakteristiska längd.
Korta bröstkorgar är vanligt.
Rasen har i dag ganska stora problem med defekta revben, en flat
bröstbotten och ibland även "knyckar på revbenen" och bröstben
som är korta eller har volym inåt istället för utåt. Likaså
förekommer korta och outvecklade bakre revben.
Svans: Svansen skall vara väl ansatt, tämligen lång,
kraftig vid roten
och avsmalnande med måttlig mängd grovt pälshår på
undersidan. När hunden rör sig bärs svansen uppåt och böjer
sig i mjuk sabelform, inte rullad eller glatt över ryggen.
Kommentar:
Svansföringen påverkar helhetsintrycket i allra högsta grad. Den
önskvärda korrekt uppåt burna mjukt sabelformade svansen är det
man helst vill se. Avvikelser som lågt buren, ej korrekt
sabelform eller s.k. "glad svans" förekommer och får bedömas i
förhållande till graden av avvikelsen. Det är av största vikt
att en Basset Hound ej får premieras högt om den bär svansen
nedåt eller mellan benen.
I vila måste dock svansen accepteras hängande.
EXTREMITETER:
Framställ: Frambenen skall vara korta, kraftfulla och ha
mycket kraftig benstomme. Framifrån sett skall förbröstet väl
fylla utrymmet mellan de böjda frambenen.
Skulderblad: Skulderbladen skall vara väl tillbakalagda
och skuldrorna skall inte vara tunga.
Armbåge: Armbågarna skall varken vara inåt- eller
utåtvridna utan ligga väl an mot kroppssidorna.
Underarm: Frambenens övre del har en benägenhet att böja
sig något inåt men det får inte vara böjda i sådan grad att det
negativt påverkar rörelsefriheten eller så mycket att frambenen
vidrör varandra i stående eller under rörelse.
Handlov: Överkotning i handlovarna är synnerligen
oönskat.
Kommentar:
Framskjutna och/eller tunga skuldror är ett vanligt fel hos
rasen. Likaså branta skuldror och korta överarmar.
Basset Hound ska inte ha samma överarmar som till exempel
kusinen Basset Artesién Normand.
En lätt böjning i handleden är en följd av de korta benen som
skall sluta väl om bröstkorgen.
Önskvärt är en symmetrisk front.
Man kan väl generellt säga att fronterna hos rasen är det som en
uppfödare "kämpar" mest med vad det gäller anatomi och sundhet.
En välbalanserad front är en gudagåva att ha i sin kennel.
Tassar: Tassarna skall vara massiva, väl välvda och ha
tjocka tramp- dynor.
Framtassarna kan peka rakt fram eller något utåt men i båda
fallen skall hunden stå absolut korrekt.
Hundens vikt skall uppbäras jämnt av samtliga tår och trampdynor
med tassavtryck endast från trampdynorna. De senare skall vara
så tätt slutna att tassavtrycken ger intryck av en stor hund.
Kommentar:
Det är viktigt att rasen har massiva rejäla tassar som är väl
samlade.
Bakställ: Bakstället skall vara synnerligen väl utfyllt
med muskler, bakifrån sett nästan klotformigt.
Knäled: Knälederna skall vara väl vinklade
Has: Hasorna skall vara lågt ansatta, varken inåt- eller
utåtvridna och nätt och jämnt underställda kroppen när hunden
står naturligt.
Tassar: Baktassar, se framtassar.
RÖRELSER: Rörelserna är mycket viktiga. De skall vara
fria och typiska med god räckvidd framåt och bakben med gott
påskjut. Has- och knäleder får aldrig vara stela under rörelse,
inte heller får tår släpa i marken.
Kommentar:
Vi får inte glömma att rasen var från början avsedd till en
långsamt drivande hund, därför skall hundens rörelser ge intryck
av uthållighet och ha ett väl avvägt, balanserat och långt steg.
Hundar som rör sig tungt och/eller med kort eller lätt steg har
inte de önskvärda rörelserna som är typiska för rasen och krävs
av en arbetande hund.
Hundar som släpar tassar i rörelse och sliter klorna på
ovansidan skall ses som osunda.
HUD: Lös hud kan förekomma i måttlig mängd som rynkor
över och vid sidan av ögonen och i varje fall skall huden på
huvudet vara så lös att det uppstår tydliga rynkor, när huden
dras fram eller när huvudet hålles sänkt. Tvärgående hudrynkor
skall finnas på mellanhänderna och kan förekomma på
mellanfötterna från haslederna ner till tassarna. På hasledens
baksida bildar den lösa huden en liten påse.
Kommentar:
Det lösa skinnet och de långa öronen är karakteristiskt för
Basset Hound och skall också vara det första som man fäster
uppmärksamheten på.
Det står i standarden att rynkor kan förekomma. Premiera gärna
skinn på handlovarna och på bakbenen där s.k. "socks" på hasorna
är ett måste för att hunden skall vara tillräckligt lymfatisk.
Hudkonditionen bör också uppmärksammas. Det förekommer ibland
hundar med röd och irriterad hud, detta skall vägas in i
bedömningen och prissättningen.
PÄLS: Pälsen skall vara slät, kort och tätliggande utan
att vara för fin. Konturen skall vara ren och fri från fransar.
En långhårig, mjuk päls med fransar är inte önskvärd.
Pälsstruktur: Pälsstrukturen på öronen skall vara som sammet.
Kommentar:
Pälsens struktur skall vara ganska sträv för att vara korrekt.
Många är de hundar som har för mjuk, tät och sammetslik päls.
Detta är ej korrekt och kan noteras i kritiken utan att
föranleda prisåtgärd.
Långhåriga Basset Hounds angivs som ej önskvärda, därför skall
dessa hundar ska ha priset 0. De långa håren syns tydligt på
öron, förbröst och i svans och går ej att taga miste på.
Färg: Vanligen trefärgad, vit-gulröd-svart eller
tvåfärgad, vit och gul, men alla kända "hound-färger" är
tillåtna.
Kommentar:
Eftersom alla "hound-färger" är tillåtna har vi inga problem.
STORLEK/VIKT:
Mankhöjd: Mankhöjden skall vara mellan 33 - 38 cm.
FEL: Varje avvikelse från standarden är fel och skall
bedömas förhållande till graden av avvikelse.
TESTIKLAR: Hos hanhundar måste båda testiklarna vara
fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.
|
