Basset Artésien Normand

URSPRUNGSLAND/HEMLAND: Frankrike

ANVÄNDNINGSOMRÅDE: Drivande hund. Rasen jagar lika bra ensam som i grupp och är skalldrivande. Dess korta ben gör att den kan tränga in i den tätaste vegetationen dit en högbent hund inte kan komma och driva ut viltet som sökt skydd därinne. Den jagar med förkärlek kaniner men den jagar lika bra hare och rådjur. Den spårar och driver vilt med stor säkerhet, inte fort men målmedvetet och med kraftigt skall.

BAKGRUND/ÄNDAMÅL:

Aveln med inriktning på korthårig, började omkring 1870. Utifrån ett sannolikt gemensamt ursprung skapade la Couteulx de Canteleu en hund av brukstyp med raka framben kallad Artois, medan Louis Lane utvecklade en mer iögonfallande typ med krokiga framben kallad Normand. Man fick vänta ända till år 1924 innan namnet Basset Artesien Normand antogs. Leon Verrier, som vid 77 års ålder, 1927 övertog ledningen av rasklubben, ville förstärka det normandiska inslaget i rasen. I standardboken för drivande hundar år 1930, där både bassetvarianterna artois och artesien normand upptagits, finns följande notering, som avser den senare: "Jaktklubbskommittén beslutar att notera att Basset Artesien Normand bör vara en övergångsvariant mot rasen av typ Normand utan inslag av Artois.

HELHETSINTRYCK:

En i förhållande till sin höjd lång hund, som skall vara robust och samlad och vars huvud skall påminna om ädelheten hos grand chien normand.

UPPFÖRANDE/KARAKTÄR:

Med sitt goda och välljudande skall, driver den målmedvetet viltet utan alltför hög fart.

Karaktär: glad och mycket tillgiven.

HUVUD

Kommentar: I standardens inledning sägs att rasen skall se ädel ut. Ädelheten är mycket viktig för att ge rasen dess kännetecken. I dag tar domarna alltför lite hänsyn till detta, i synnerhet gäller detta hanhundar. Maskulinitet har inget med grova huvuden att göra! Ganska vanligt är korta nospartier och breda skallar, något som  skall medföra prisnedsättning.

Proportionerna i huvudet skall vara 10:10 och ädelheten är viktig!

Skallparti: Skallen skall vara välvd och måttligt stor med tydligt framträdande nackknöl. Huvudet skall vara torrt.

Stop:  Stopet skall vara tydligt men ej överdrivet markerat.

Nostryffel: Den skall vara svart och stor samt något framskjuten. Näsborrarna skall vara väl öppna.

Nosparti: Nosryggen skall ha ungefär samma längd som skallen och vara lätt böjd.

Läppar: Överläppen skall väl täcka underkäken men får varken ha för mycket överhäng eller vara för stram

Käkar/tänder: Saxbett

Kommentar:

Rasen har inga större problem med bett, dock förekommer klena underkäkar, vilket  bör medföra prisnedsättning då hunden får ett ”snipigt” uttryck.

Tandförluster förekommer knappt alls. Rasen kan ibland ha för många tänder. Detta bör dock inte föranleda sänkt pris.

Kinder: På kinderna bör huden bilda ett eller två veck.

Ögon: Ögonen skall vara ovala, stora och mörka samt harmoniera med pälsfärgen. Blicken skall vara lugn och allvarlig. Det röda inre ögonlocket får synas men får inte vara framträdande.

Kommentar:

Ögonen skall ej vara helt runda utan mandelformade för att uppnå det eleganta uttrycket. Runda glosformade ögon spolierar det korrekta uttrycket.

Observera dock att ljusa hundar tillåts ha ljusare ögonfärg vilken harmonierar med pälsfärgen

Öron: Öronen skall vara ansatta så lågt som möjligt och aldrig högre än en tänkt linje mellan ögonen. De skall vara smala vid fästet, väl inrullade. De skall vara tunna, mjuka och mycket länga och skall minst nå till nostryffeln och helst sluta i en spets.

Kommentar:

Hundar med högt ansatta öron har också ofta en för bred och grov skalle. Med detta följer också oftast en tjock öronmussla samt för tjocka öronläder som faller platt och lite utstående från kinden.

För korta eller platta öron spolierar uttrycket och skall medföra prisnedsättning. Ju längre och mjukare öron desto bättre.

Hals: Halsen skall vara ganska lång med måttlig mängd löst halsskinn

Kommentar:

På grund av rasens väl tilltagna längd i kroppen kan halsen vara ganska lång. Med korrekt skuldra kan det även ge intryck av en riktigt lång hals, vilket bidrar till det eftersträvansvärda eleganta uttrycket. I rörelse för sig rasen med stolt resning. Vad gäller hakpåsen måste den finnas som en följd av de lite lågt ansatta öronen och den något lågställda konstruktionen. Jfr dock aldrig med den som förekommer på Basset Hound.

KROPP

Rygglinje: Ryggen skall vara bred och välutvecklad

Ländparti: Länden skall vara lätt välvd

Kors: Korset skall ha en lätt välvning

Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara oval och långsträckt. Revbenen skall vara långa och ha lång sträckning bakåt. Bröstbenet skall vara långt och med väl utvecklat förbröst Flankerna skall vara fylliga och bröstlinjen skall tydligen nå nedanför armbågarna.

Kommentar:

Rasen har problem med bröstkorgarna, inte bara revbenens välvning och bröstkorgens form utan även bröstbenets längd samt ”fritt” hängande revben.

Bröstkorgsdefekten har visat sig vara starkt nedärvningsbar och uppfödarna arbetar mycket för att eliminera defekten. Därför är det av stor vikt att domarna verkligen ”känner igenom” hela bröstkorgen, och ej bara revbensbågarna.

Förbröstet skall vara mycket markerat på denna ras i jfr med andra. Buklinjen skall ej vara uppdragen och det skall finnas flanker.

Svans: Svansen skall vara tämligen lång, kraftig vid fästet och jämnt avsmalnande mot spetsen. När hunden står stilla skall svansspetsen kunna nå marken. Svansen skall bäras sabelformad och får aldrig vara böjd över ryggen. Svansen får inte heller ha längre, borstigt hår mot svansspetsen. Det är absolut förbjudet att trimma svansen på utställningshundar.

Kommentar:

En ”allt för glad svans” skall medföra prisnedsättning

EXTREMITETER

Framställ

Helhetsintryck: Frambenen skall vara korta och kraftiga. De skall vara krokiga eller näst intill. Tendensen till krokighet skall vara fullt synlig. Ett fåtal hudveck utan överdrifter på handlovarna skall betraktas som en förtjänst.

Skulderblad: Skuldrorna skall vara muskulösa och snedställda.

Armbåge: Armbågarna skall vara åtliggande

Tassar: Tassarna skall vara ovala och något långsträckta Tårna skall vara väl slutna och riktade framåt så att hela tassen stöder mot marken.

Kommentar:

Rasen börjar få alltför korta, överarmar något som domarna bör vara observanta på.

Frambenens form är också av stor betydelse för rasen. Krokigheten får ej vara av sådan art att frambenen snuddar vid varandra i rörelse. Man skall dock tillägga att när det gäller yngre hundar (upp till två år), bör hänsyn tas då kroppen ej är fullt utvecklad vid denna ålder. Krokigheten skall påverka och sänka hundens fart vid drev. Asymmetriska fronter skall medföra prisnedsättning, liksom alltför raka framben.

Att kombinera krokiga framben med framåtriktade tassar är svårt. Man bör skilja på när hela tassen är vriden och när endast tårna är utåtvridna. Det är viktigt att hunden står på hela tassarna.

Bakställ

Helhetsintryck: Bakbenen skall vara så ställda att de bildar en vertikal linje från sittbensknölen - över mitten av underbenet - hasen och mellanfoten till tassen.

Lår: Låren skall vara muskulösa och utfyllda

Has: Hasorna skall vara kraftiga korta och så vinklade att baktassarna är lätt underställda i stående. Ett litet hudveck på hälbensutskottet är inget fel.

Mellanfot: Mellanfoten skall vara kort och stark

Tassar: Baktassarna som framtassar:

RÖRELSER:

Gången skall vara jämn och ledig med lugna rörelser

HUD: Huden skall vara smidig och tunn

PÄLS: Pälsen skall vara rödgul och vit med svart mantel (trefärgad) eller rödgul och vit (tvåfärgad). Hos den första varianten skall huvudet vara väl täckt av rödgul, gulröd färg och ha en mörkare rundel vid vardera tinningen. Manteln skall vara svart, grävlingsfärgad eller harfärgad.

STORLEK/VIKT: Mankhöjden såväl för hanhund som tik: 30-36 cm +- 1cm för i övrigt utmärkta individer är tillåtet. Vikt 15-20 kg

Kommentar:

Basset Artésien Normand används i första hand som rådjursdrivande hund i Norden. Det är alltså av stor betydelse hur drevsättet är. Vid samtal med franska uppfödare visar sig det att tankegången är identisk i Frankrike. Där används hunden i första hand för kaninjakt och drevfarten har stor betydelse. Bland svenska uppfödare finns en stor medvetenhet ang mankhöjden. Tyvärr ger ju standarden i dag samma mankhöjdsnorm för tik och hane, något som ibland kan göra aveln svårare. I den  franska texten ang mankhöjd står att +- 1 cm accepteras för hundar av i övrigt excellent typ. Tyvärr har denna cm tolererats även för hundar som är av god typ. Många domare tar inte hänsyn till att hunden skall vara av utmärkt typ för att få 37 cm godkänd som mankhöjd. Under rubriken diskvalificerande fel förekommer meningen fel mankhöjd, vilket skall leda till 0 pris. Uppfödare är mycket måna om att detta följs

Att en låg hund har klen benstomme skall medföra prisnedsättning. Artésienen är en ”stor” hund med korta ben, vikten 15-20 kg bekräftar detta, men det förstärks också av texten ”för tunn benstomme” under rubriken diskvalificerande fel.

FEL:

Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

Huvud:

-          Flat skalle

-          Bred panna

-          Pannans mittfåra alltför markerad

-          Platta, runda, tjocka, för högt eller brett ansatta öron

-          Ljusa  eller runda ögon, utstående ögon eller ögon som visar för mycket av bindhinnan

Hals:

-          Kort hals

Kropp:

-          Mjuk rygg eller svankrygg

-          För lång, sned eller grov svans

-          Det svärdformade brosket på bakre delen av bröstbenet för kort eller tillbakabildat

-          Platt eller deformerad bröstkorg

Framben:

-          Raka eller korta skuldror med otillräcklig muskulatur

-          Handlovar som berör varandra

-          Utåtvridna mellanhandsben, överkotade ben eller för krokiga ben

-          Ej åtliggande armbågar

-          Platta tassar

-          Spretiga tår

Bakben:

-          Tunna lår

-          Trångt eller för brett ställda hasor

Päls:

-          Mjuk, utpräglat lång eller fransig päls

Färg:

-          Sotfärgat huvud

Uppförande/Karaktär:

-          Ängslighet

Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

DISKVALIFICERANDE FEL

-          Otypiska hundar

-          Fel mankhöjd

-          Överbett

-          Mycket ljusa ögon

-          För kort bröstkorg eller avsaknad av svärdformat broskparti

-          Starkt deformerad bröstkorg

-          Helt raka framben

-          För tunn benstomme

-          För sotfärgat huvud

-          Alltför talrika svarta prickar (ticks), vilket ger den vita färgen i pälsen en blåaktig ton

-          Ängsliga eller aggressiva hundar

NOTA BENE

Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.

TESTIKLAR

Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.

◄◄◄ START/AKTUELLT