Ändamål/bakgrund:
Provinsen Bretagne i nordvästra Frankrike är ursprungsort för den strävhåriga, lättare byggda basset som i sitt rasnamn även har pälsfärgen angiven. Fauve kallas den hjortfärg (fawn), som är enda accepterade pälsfärg hos rasen. Färgen kan variera i alla nyanser av gulrött - från blekt lejongult till klart hjortrött. 

Ett flertal lokala varianter av jakthundar riskerade att försvinna under 1800-talet. Basset fauve de bretagne var en av dem. Man korsade kvarvarande "äkta" exemplar med bl a basset griffon vendéen och röda strävhåriga taxar. Den senare rasen hade i slutet av 1800-talet mycket gott rykte som jakthund. Annars anses det att den gulröda färgen just var anledning till att basset fauve de bretagne hade förlorat i popularitet. Man ansåg att färgen gjorde dem lätta att förväxla med både hare och räv, i synnerhet som rasen är ovanligt snabbsprungen för att vara basset. 

Förr var rasen känd för sitt välklingande, kraftiga skall men det anses att detta delvis gick förlorat, när man avlade bort det tidigare tämligen skarpa temperamentet. 

Numera finns rasen representerad i ett flertal länder i Europa och Norden, där den främst hålls som sällskapshund. 

Helhetsintryck
Främst används basset fauve de bretagne i snårig terräng och på skogshyggen. Genom huvudets karaktär, pälsstrukturen, färgen och svansföringen visar basset fauve de bretagne sin släktskap med de raser den härstammar från. Det är en liten, livlig hund, något satt i sin byggnad med tydlig bassetprägel.

Frambenen är lätt svängda eller nästan raka. Rasen är livlig för sin storlek.

Huvud
Huvudet skall vara tämligen långsträckt, med väl markerad nackknöl. Sett framifrån ger huvudet en ellipsformat intryck (utan överdrifter), vilket avtar i omfång i nivå med ögonbrynsbågarna, som inte är speciellt markerade.

Skallparti
Skallen skall vara långsträckt, plan eller lätt välvd.

Stop
Stopet skall vara något mer markerat än hos rasen grand fauve de bretagne.

Hals
Halsen skall vara tämligen kort och muskulös.

Kropp