Basset Bleu de Gascogne

URSPRUNGSLAND/HEMLAND: Frankrike

ANVÄNDNINGSOMRÅDE: Drivande hund.

BAKGRUND/ÄNDAMÅL:

Basset Bleu de Gascogne används i hemlandet både som ensamjagande hund och i pack. Rasen återuppstod mot slutet av 1800-talet efter initiativ av jägmästare i västra Frankrike.

Kommentar:

År 1893 är rasen omnämnd i fransk litteratur för första gången. Den är närbesläktad med de mer storväxta raserna Grand Bleu de Gascogne och Petit Bleu de Gascogne, vilka är gamla raser som avbildats på många gamla målningar i de sydvästra delarna av Frankrike redan på 1300-talet. De kommer från området Gascogne, söder om Bordeaux.

 Idag är Basset Bleu de Gascogne den numerärt största rasen av dem i Frankrike. Men så har det inte alltid varit. Så sent som på 1960-talet höll rasen på att försvinna i Frankrike. För att rädda rasen påbörjades en ett återuppbyggande av rasen 1968. Återuppbyggnadsfasen gick allt för långsamt så man valde att blanda in Petit Bleu de Gascogne. Det enda problemet med detta var att mankhöjden blev allt för hög på en del individer. Detta är ett problem som kvarstår i rasen. Trots detta har man  valt att kvarhålla den maximala mankhöjden vid 38 centimeter.

HELHETSINTRYCK:

Mycket typisk basset som bär tydlig prägel av den storvuxna ras den härstammar ifrån. Rasen skall vara ganska kraftig utan att vara alltför tung.

VIKTIGA MÅTTFÖRHÅLLANDEN:

Mankhöjd/kroppslängd: ca 5:8

Bröstkorgsdjup/mankhöjd: ca 2:3

UPPFÖRANDE/KARAKTÄR:

Rasen skall ha mycket gott luktsinne. Den är aktiv och vig med livliga rörelser. Under jakt är den ivrig och har ett välklingande skall. Den fungerar utmärkt i pack. Till sättet är Basset Bleu de Gascogne tillgiven och glad med stort aktivitetsbehov.

Kommentar:

Rasen har till övervägande del använts till jakt i packs i hemlandet. Men den är också lämplig som ensamdrivande hund vilket gör den även användbar för jakt i Sverige.

Rasen skall vara vänligt inställd till ras/artfränder och får därför ej visa aggression eller på annat sätt visa humör i ringen. Sådant beteende är ej förenligt med ”Packhunds-temperament” och skall därför betraktas som ett fel.

HUVUD

Skallparti: Framifrån sedd skall skallen vara lätt välvd och inte alltför bred. Nackknölen skall vara markerad. Ovanifrån sedd skall skallens bakre del vara äggformad.

Stop: Stopet skall vara föga markerat.

Nostryffel: Nostryffeln skall vara svart och bred med väl öppna näsborrar.

Nosparti: Nospartiet skall vara lika långt som skallpartiet. Det skall vara kraftigt med lätt böjd nosrygg.

Läppar: Läpparna skall vara ganska något nedhängande. De skall täcka underkäken väl, så att nospartiet får en tvär avslutning. Mungiporna skall vara väl markerade utan tendens till slapphet.

Käkar/Tänder: Saxbett. Incisiverna skall vara placerade i rät vinkel mot käkarna.

Kinderna: Kinderna skall vara torra. Huden kan bilda ett eller två veck.

Kommentar:

Rasen ska ha mer läpp i motsats till Basset Artésien Normand som inte skall ha något överhäng.

Huvudet skall vara förhållandevis elegant skuret, med vackert avrundat skallparti.

Ögon: Ögonen skall vara ovala och bruna. De skall ge intryck av att vara djupt liggande. Uttrycket skall vara milt och en aning vemodigt.

Öron: Ett viktigt kännetecken för rasen är öronen som skall vara tunna, vridna och sluta i en spets. De måste vara så långa att de åtminstone når förbi nostryffelns spets. Öronen skall vara smala vid ansättningen, som är belägen väl under ögonhöjd.

HALS

Halsen skall vara ganska lång och något välvd med måttligt utvecklade hakpåsar.

Kommentar:

Öronen skall vara ansatta UNDER ögonhöjd med mjuk smidig ansättning – ALDRIG broskiga och tjocka.

KROPP

Rygg: Ryggen skall vara lång men stark.

Ländparti: Ländpartiet skall vara kort, fast och ibland välvt. Flankerna skall vara fasta.

Kors: Korset skall vara lätt sluttande.

Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara rymlig, av god längd och nå nedanför armbågen. Bröstbenet skall i sin främre del vara tämligen markerat och dess bakre del skall sträcka sig långt bakåt. Revbenen skall vara tämligen välvda.

Svans: Den sabelformat burna svansen skall vara kraftig vid roten. Ibland är den försedd med något längre och grövre, lätt spretiga hårstrån (såsom stråna från ett axen av hos vissa sädesslag). I vila skall svansspetsen nå ner till marken.

EXTREMITETER

Framställ

Frambenen skall vara starka. En något fransysk benställning tolereras.

Skulderblad: Skulderpartiet skall vara muskulöst men inte tungt. Skulderbladen skall vara snedställda.

Armbåge: Armbågarna skall sluta väl an mot kroppen.

Framtassar: Framtassarna skall ha formen av en något långsträckt oval. Tårna skall vara torra och slutna. Trampdynor och klor skall vara svarta.

Bakställ

Bakifrån sett skall bakbenen skall vara parallellt ställda.

Lår: Låren skall vara långa och muskulösa.

Has: Hasorna skall vara breda, lätt vinklade och tämligen korta.

Mellanfot: Mellanfoten skall vara kort och stark.

Tassar: Baktassarna som framtassar:

Kommentar:

Rasen ska ha inte ha krokiga framben som sin ”kusin” Basset Artésien Normand. Dock tolereras ett något fransysk benställning.

RÖRELSER:

Rörelserna skall vara jämna och ganska lätta.

HUD

Huden skall vara smidig men inte alltför tunn. Till färgen skall den vara svart eller kraftigt marmorerad med svarta fläckar, aldrig helt vit. Slemhinnorna skall vara svarta.

PÄLS

Pälsen skall vara kort, tät och något grov.

Färg: Helt småprickig (svart och vitt), vilket ger en skifferblått intryck. Svarta, mer eller mindre utbredda fläckar kan, men måste inte förekomma. Två svarta fläckar finns ofta på var sida av huvudet. Dessa täcker öronen, inramar ögonen, och går ner på kinderna. De förenas inte på skallens krön, utan lämnar där ett vitt område, i vars mitt det ofta finns en liten svart fläck, som är oval till formen – detta är typiskt för rasen. Rasen skall ha två mer eller mindre ljust tan-färgade tecken placerade ovanför ögonbrynsbågarna. Man kan också hitta spår av tanfärg på kinderna, läpparna, öronens insidor, på benen och svansen. 

Kommentar:

Pälsen skall vara kort och tät och kräver lite pälsvård. Karakteristiskt för rasen är den djupt blå till nästan svarta färgen. Fastän den egentligen är en tricolor är kroppen till övervägande delen vitaktig med tan-tecken endast ovanför ögonen, på kinderna och insidan av öronen. Den vita färgen innehåller täta prickar (s.k. ticks), vilket ger den ett blåaktigt utseende (skimmel). Det förekommer också hundar som är övervägande svarta och med kraftiga ticks i det vita och tan-markeringar ovanför ögonen.

STORLEK/VIKT

Mankhöjd:    Hanhund och tik:  34-38 cm

FEL:

Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

Uppförande:

-          Skygghet.

Huvud:

-          Alltför bred och flat skalle.

-          Runda, framträdande ögon.

-          Högt ansatta, breda, tjocka eller runda öronlappar.

Hals:

-          Kort hals.

Kropp:

-          Kropp; Lång, svag rygglinje, avsaknad av massa.

-          Ej markerad bröstbensknapp.

-          Flata revben.

-          Kroksvans.

Framställ:

-          Rak skuldra.

-          Utåtvridna armbågar.

-          Alltför utåtvridna mellanhänder, överkotade framben.

-          Lösa tassar.

Bakställ:

-          För tätt eller brett ställda hasor.

Päls:

-          Kort och tunn.

Färg:

-          Alltför blek tanfärg.

DISKVALIFICERANDE FEL

-          Avsaknad av rastyp.

-          Bettfel.

-          Ljusa ögon.

-          Alltför lång kropp.

-          Missbildad bröstkorg, avsaknad av bröstbensknapp.

-          Fransyska framben.

-          Päls av annan färg en de i standarden föreskrivna.

-          Anatomiska abnormiteter.

NOTA BENE

Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.

TESTIKLAR

Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.

◄◄◄ START/AKTUELLT